I mellanrummet

I mellanrummet.
Mellan hemma och borta.
Där far landskapet förbi utanför fönstret.
Träden tornar över åkrarna, husen ligger utspridda som legobitar på golvet i barnets rum.

I mellanrummet.
Mellan borta och hemma.
Där far tankarna fram och åter. Finner nya banor. Gifter sig, faller undan och frodas på nytt.

I mellanrummet.
Mellan hemma och borta,
Andas jag emellanåt otåligt, tåligt, tålmodigt. Ibland möter jag min egen blick. Ibland fler jag undan. Av undfallenhet eller ren lathet.

I mellanrummet.
Mellan hemma och hemma. Finns allt och ingenting. Där rusar känslorna och där falang de ut. Där byter jag skepnad. Tempo, blir annorlunda och densamma.

I mellanrummet.
Händer det att jag lyfter blicken och ser dagen som den är, just då.
på tåget. På väg mellan borta och hemma. Mellan här och där. Mellan dig och mig. På vägen mellan hemma och hemma.

Dilemman

Är det det här som är dilemman?

Att inte veta vad som är mod och vad som är dumdristighet.
Att vara mellan glädjen från en härlig upplevelse och längtan efter mer.
Att känna ett sug efter kommunikation för att det är roligt och lustfyllt men ovilja att vara påträngande och skrämma bort.
Att hysa en vilja att vara öppen, rak och ärlig men samtidigt räddas konsekvenserna.

Och den inneboende otåligheten som är så svår att tygla.

Efter allt, är kanske det enda jag vill säga detta.

Du,
rör mig
berör mig
väcker något i mig
som kan vara ljuvligt och skrämmande.

Jag vill uppleva mer av dig
och jag är rädd att det är ensidigt.