Om efteråt- en dikt

Efteråt

Vilade hans huvud tungt mot insidan av hennes lår. Deras händer sammanflätade på hennes mage. Hans doft, var hennes och hennes doft var hans.

Nakna bland täcken och lakan som skrynklats under leken. Skamlösa, lyckliga. Som gud skapat dem, som människan var innan ormen viskade i Evas öra och hon gav Adam äpplet.

Låg de där, två människor och andades i varandras andetag. Hon tänkte inte på ormen, äpplet och gud. Hon tänkte på Thabitas ord: -Tänk att en kan få ha det så gott.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *