Om att vara sjukskriven, igen.

(Det här är en text som jag publicerade på FB den 21/9.)

Sedan två veckor är jag sjukskriven.

Kroppen energilös och jag är hjärntrött. På läkarintyget står det att jag är utmattad. Ni som känner mig vet att det inte är första gången. Ni vet också att jag har haft en lång period när jag varit frisk mellan min andra och tredje sjukskrivning.

Nu kanske någon undrar varför jag skriver det här? Det är en bra fråga och jag har funderat mycket på om jag ska dela med mig av detta och hur mycket jag ska dela med mig av om mitt tillstånd. Det är en utsatt situation och en privat del av mitt liv som inte är helt självklar att dela på FB. Jag skriver av tre skäl. Det första är att jag vet att jag inte är ensam om detta och att det fins ett stigma kring den här typen av ohälsa. För att bryta det krävs vittnesmål och vi som blir utmattade pratar om det. Jag erkänner gärna att det är lättare när en är frisk och har det hela bakom sig, men icke destu mindre är det viktigt att kunna tala också när en är sjuk.

Mitt andra skäl är att jag helt enkelt vill att människor jag bryr mig om och som bryr sig om mig, ska veta hur mitt liv är.

Det tredje skälet är terapeutiskt. För mig är det ett verktyg i rehabiliteringen att sätta ord på det jag är med om och berätta om det. Att leva mina värderingar i relation till mig själv också när jag är skör. Att vara och våga vara en hel människa. Livet är inte bara framgång, soliga gräsmattor och såpbubblor. Det är skört och svårt också, åtminstone mitt liv.

Mitt tillstånd nu hänger ihop med den utmattning som gjorde att jag gick i däck för 2,5 år sedan. Då låg jag en månad med feber. Min hjärna hade slut på bränsle och det satte sig på immunförsvaret sa doktorn. Sedan har jag långsamt blivit bättre, förra hösten hade jag långa perioder när jag kände mig nästan helt återställd.

Men i år har jag blivit sämre och efter semestern eskalerade både de fysiska skoven- att jag får förkylningssymptom, ont i kroppen, halsen och allmän orkeslöshet i musklerna- hjärntröttheten eskalerade också. Den innebär att jag är känslig för ljud. Att jag har svårt med samtal där många pratar med varandra och att jag blir trött av mötet med andra människor, särskilt flera på en gång. Detta är några effekter/ symptom som utmattningen visar sig i.

Så nu är det dags igen. Och jag vet ju, att en utmattning av det slag jag har inte kommer över en natt, det byggs upp under lång tid. I gengäld finns det inte heller någon quickfix, det tar lång tid att återhämta sig. Det är så otroligt frustrerande. Att inte kunna fungera på sin ”vanliga” nivå. Att det tar tid att komma tillbaka, att det inte fins en formel för hur en gör det. Det ger också upphov till sorg och oro.

Och om du läst så här långt; jag är lite skör. Behöver inte goda råd, jag har erfarenhet och får bra behandling. Men jag behöver omtanke och vänskap.

Jag vill gärna se den här sjukskrivningen som en möjlighet- inte som ett nederlag. Utan som en hjälp att hitta min väg till ett friskt liv.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *