Om en ilska

Det kom ett mail.

Mina ögon svepte över bokstäverna som bildade ord, blev till meningar och slutligen bildade ett meddelande.

Två gånger läste jag.

Hjärna processade långsamt betydelsen av innehållet i meddelandet.Långt ner i min kropp började något att röra sig. Från magen, upp genom det fina nätverket av blodkärl och nerver. Upp i huvudet. Det kokade, kokade, kokade och sved.

En ilska, ett raseri, en bottenlös sorg.

Det kom ett mail.

Som öppnade luckan till svek och förruttnelse. Ett meddelande som till sist är ett bevis på något jag redan viste. Jag tror jag har väntat på det. Kanske har jag hoppats att meddelandet skulle vara ett annat. Ett innehåll som gav mening åt det meningslösa. Som inte bekräftade att det jag varit med om är en spegel av det absolut sämsta hos människor. Det när kampen bara handlar om personlig makt. Ingenting annat. Och när allt som är värt att kämpa för kan trampas på och offras.

Det kom ett mail.

På några rader, bekräftades det det jag viste men som tiden gett ett hopp om skulle visa sig vara fel. Min ilska släpptes lös. Här står jag nu. Arg och ledsen. Ilska och sorg blandas i det kokande kärl som är min kropp. Och jag vet inte vart jag ska rikta den. Det fins inget forum, ingen konstruktiv väg. Det fins bara jag och min kokande kropp. Min besvikelse, mitt tappade förtroende och min tappade respekt.

Det kom ett mail.

Och känslan av meningslöshet är överväldigande. Som om ett av mina grundfundament har rubbats. Något livsviktigt har gått sönder och kan inte lagas. Min karta är kladdig och nålen i min kompass snurrar förgäves efter norr.

Här står jag och kan inget annat.

Om en kväll mellan juli och augusti

Gården är stilla, vilar i sommarkvällens milda ljus. Det är inte mörk ännu. Inte på kvällen när juli snart ska gå över i Augusti. Kvällen är ljum, nästan varm. Den för vissa olidliga för andra efterlängtade hettan från dagen dröjer sig kvar innan för husens väggar. Men på balkongerna, där är det nu behagligt att sitta i ett linne och känna hur kroppen svalkas av och kommer till ro.

På avstånd hörs bilarnas sus. Musik från en fest någonstans i grannskapet. Och på en öppen svalgång står en man. Han har blonda dreadlocks, svart t-shorts och kalsonger. Han ringer i en liten klocka, spanar ut över gräsmattan mellan husen. Väntar på sin svartvita katt.