Om en ledsenhet

Är det sommarregnet som strilar utanför fönstret?

Är det ruset av tinderchatter som rann ut i sanden som lämnar kroppen?

Eller är det att ledigheten äntligen är här?

Någonting är det.

Kanske bara varandet.

En nödvändig del av livet som stilla gör sig påmind. Den lågmälda känslan av ledsamhet som sakta fyller kroppen. Som saktar in rörelser och tankar. Smeker din kind och viskar att den är en del av dig.

En alldeles nödvändig pusselbit för att du ska vara hel.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *