En fantasi

Hans mun rörde sig. Formade ord, meningar. Ljud som rörde sig över bordet och trängde in i hennes öron. Hon väntade på att det skulle ta slut. orden. Vad pratade han om egentligen? Hon hade tappat tråden för länge sedan. Låtit sina tankar flyga iväg, ut genom fönstren. Vidare över fälten och vägen. Till skogen, den djupa skogen. Hon ville gå där idag, vandra mellan höga träd, in bland mossa och rötter, tallar och rotvältor. Långt, långt in, där en kan tro att Hon Bauers troll ska tala upp bakom stenarna, eller kanske en grådvärg?

Plötsligt har han slutat prata, han tittar uppfodrande på henne. Det är något hon borde svara på. Något som hon inte hört.
– Förlåt, säger hon. Kan du ta om det sista igen?
Han tar om det, hon svarar något svepande men han verkar nöjd och återgår till att läsa tidningen på sin padda.. Hon tar sin mugg, sippar på kaffet, starkt med lite skummad mjölk en guldkant på lördagsmorgonen.
De sitter på verandan, den stora punchverandan som läser längs halva långsidan på huset. Här har de ett stort matsalsbord med plats för många middagsgäster. Men nu är det bara hon och han, de sitter i ena änden av bordet, han på kortsidan hon på långsidan så båda kan se ut genom fönstren.

Hon sänker blicken, tar sin telefon nöjd över att han har slutat prata. Radion står på som en ljudkuliss till deras frukostscen. Hon kollar FB och Insta, konstatera att hennes uppdatering om ledig lördagsmorgon och långfrukost har fått ett godkänna antal likes och några kommentarer som berömmer blommorna på bordet. Hon kollar Twitter och sedan Aftonbladet, inget är nytt. Hon har redan kollat säkert 20 gånger sedan hon vaknade. Som en tics, som något att göra.

Hon försvinner tillbaka till skogen, hon vill ligga där på rygg i den mjuka träna mossan. Dra in doften av träd och jord i näsan. Titta upp mot trädkronorna och molnen som rör Sif över himlen. Lyssna till skogens alla ljud, en kvist som knäcks, en fågel som sjunger, surret av insekter. Där vill hon ligga och låta skogen sjunga henne till söms. Känna sina ögonlock bli tunga, bli ett med jorden. Få stanna upp, bli lugn i kroppen, sluta känna de brännande rännilarna av adrenalin och magsyra so slingrar sig genom hennes kropp till vardags.

Med ett ryck dras hon tillbaka till verandan, han har rest sig från bordet och råkat slå ut sin kaffekopp. Den bruna fläcken spriter sig över duken, tar över bomullsfiber, efter bomullsfiber i den antikvitet duken. Han torkar med en servett. Hon säger åt honom att låta det vara. Hon ska ändå byta duk innan gästerna kommer ikväll och det är inte mer kaffe än att duken har sugit åt sig all vätska. Inget rinner ner på mattan.

På bordet ligger nu resterna kvar, den omsorgsfullt uppdukade frukosten är som ett raserat slott. Hon överväger att fota det. Det är lite av en trend på sociala medier. Att ta bilder av måltiderna efter istället för innan de ätits. Men hon bestämmer sig för att låta bli. Hon vill ju inte ge intryck av att hon inte har något bättre för sig än att posta på Instagram.


Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *